Uppstår det ibland problem och konflikter i familjen? Det är en helt naturlig del av att leva tillsammans med andra människor. Men när problemen väl dyker upp kan ni snabbare hitta en lösning – genom att ta reda på vems problemet är.
Att vara förälder är det bästa som finns! Oftast iallafall... Så många känslor far omkring. Det är så mycket kärlek att det nästan gör ont, det är frustration så man blir galen, det är glädje, ilska och precis allt däremellan, oftast i en enda härlig kompott! Och alla känslor är okej. Även känslor av djup frustration och irritation kan bli utmärkta lärare och bidra till utveckling hos både barn och vuxna.
Ta reda på vem som “äger” problemet
I Aktivt föräldraskap® talar vi om problemlösningsmodellen. För att ett problem ska kunna få en lösning behöver du först och främst ta reda på vems problemet egentligen är? Det gör du genom att överväga följande tre frågor:
Vem är det som klagar eller tar upp problemet?
Vems mål blockeras, det vill säga vem är det som inte “får som den vill”?
Vem inkräktar problemet på?
Är svaret att det är barnet som “äger problemet”, som klagar eller inte får som han vill, då är det också barnet som behöver lösa problemet, med den vuxnes stöd och hjälp.* Som förälder blir min huvudsakliga uppgift då att lyssna på barnet och hjälpa till att hitta en lösning som fungerar för honom eller henne.
Varför kan jag inte bara lösa problemet åt barnet?
Genom att inte ta över mitt barns problem utan istället hjälpa barnet att själv hitta en fungerande lösning ”vattnar” jag hans eller hennes självförtroende, självkänsla, ansvar och rustar barnet för att klara av livet. Det viktiga är att jag hela tiden finns där som ett stöd och bollplank. Givetvis ska detta ske på ett sätt som passar barnets ålder och psykiska mognad.
Är det istället jag som förälder som äger problemet – att det är jag som klagar eller är frustrerad över något – då är det jag som behöver hitta en fungerande lösning.
Lösningen som fungerade
Jag hade en gång en förälder i en Aktivt Föräldraskap®-kurs som hade problem med att alla i familjen gick in i huset med skorna på. Det gjorde henne arg och frustrerad eftersom hon ville att det skulle vara fint och rent hemma.
Det blev mycket tjat, bråk och irritation som skadade relationerna där hemma samtidigt som problemet kvarstod. Barnen glömde ändå bort att sätta skorna där hon ville! Inte för att de ville såra sin mamma, utan för att de helt enkelt inte såg det som ett problem och glömde bort det när de kom hem från skolan.
En eftermiddag besökte jag kvinnan i hennes hem, och när jag kom in i hallen höll jag på att snubbla över en trälist som låg mitt över hallgolvet. Jag frågade mamman varför den låg där? Hon svarade mig då:
– Minns du att jag hade ett problem med att alla gick in med skorna och att jag tjatade och var arg för det?
Jo, det kom jag ihåg.
– Jag insåg att det faktiskt var mitt problem och att det är upp till mig att hitta en lösning så att jag slipper tjata och skapa en trist stämning där hemma i familjen. Så jag pratade med min man och vi beslöt att sätta upp trälisten som en påminnelse om att ta av sig skorna innan man går in. Och vet du – det fungerar! Ingen går längre in med skorna!
Jag blev helt varm i hjärtat när jag lyssnade på hennes berättelse! Det är för mig ytterligare ett bevis på att det vi pratar om i Aktivt föräldraskap är rätt och viktigt.
Att kvinnan gick hem och pratade med sin man om det hon lärt sig på kursen, och att de tillsammans tog ansvar för att hitta en lösning på ett problem som ju trots allt var deras och inte barnens.
Resultatet blev att barnen inte längre blev mötta av tjat och skäll för något de gjort utan att mena illa, och föräldrarna kunde äntligen släppa frustrationen över skor i huset.
Upplever du eller någon i familjen (eller kanske på arbetsplatsen) ilska eller frustration över något i vardagen?
Ta reda på vems problemet är genom att överväga följande tre frågor:
Vem är det som klagar eller tar upp problemet?
Vems mål blockeras, det vill säga vem är det som inte “får som den vill”?
Vem inkräktar problemet på?
När du väl fått svar på dessa tre frågor är det också enklare att förstå vem som bär ansvar för att problemet får en lösning.
*Ett barn som är för litet eller omoget bör inte ansvara för att lösa sitt eget problem. Inte heller om det finns risk att någon person eller andras tillhörigheter kan skadas. Detta är ett avvägande som den vuxne måste ta ansvar för.
Av Helena Gunnarsson, Gruppledare i Aktivt Föräldraskap®.
Finns det något du skulle vilja förändra eller utveckla i din kommunikation eller ditt bemötande som skulle vara till nytta för relationen med ditt barn eller andra i din omgivning? Se våra populära webbkurser i Aktivt Föräldraskap®.
Eller läs mer om Familjeakademin och hur vi kan stötta dig i ditt föräldraskap här